Logik jag gjorde det

Dan Jørgensen (ni andra får också gärna läsa)

2020.10.27 19:48 Krexington_III Dan Jørgensen (ni andra får också gärna läsa)

Dan Jørgensen (ni andra får också gärna läsa)
EDIT: "KÄRA Dan Jörgensen" heter det såklart
Det här utmärkta inlägget i atomkraftsdebatten postades på /denmark för nån vecka sen av JPDueholm och jag tycker vi kan behöva den här typen av faktainjektion i den svenska debatten också, så jag översatte det. Jag är väl medveten om att jag inte är nån översättare, och texten är definitivt lite styltig pga detta - mina ursäkter, och jag hoppas att den ändå kommer någon till glädje. (Källorna kommer i kommentarerna.)
-----
Kära Dan Jörgensen
För en tid sedan såg jag en video på klimat-, energi- och försörjningsministeriets Facebook-sida.
I videon spenderade du 1 minut och 14 sekunder på att förklara varför vi inte borde ha kärnkraft i Danmark. Videon finns här:
https://www.facebook.com/klimaministeriet/videos/3827041500700123/
Kärnkraft är ett otroligt spännande ämne, och diskussioner om kärnkraft blir ofta mycket känslomässiga. Alla har en åsikt om kärnkraft. Tyvärr kryddas dessa diskussioner ofta med en god portion fantasi och seglivade myter. Jag skulle vilja försöka belysa dessa. Jag tycker inte att det är ett krav att du som energiminister i ett vindkraftsland måste vara expert på området. Jag påstår mig inte heller själv vara det. Men precis som du så älskar jag att läsa böcker och jag har läst mycket om denna otroligt missförstådda metod för energiproduktion. I grund och botten delar vi samma oro för framtiden när det gäller klimatförändringen som vi som människor står inför. Precis som du vill jag planetens och framtida generationers bästa. Om du vill vill jag visa dig hur kärnkraft kan vara en hjälp på vägen mot en ljusare framtid.
I din video gick du in på följande områden:
· Risken, här i meningen olyckor
· Kärnkraftverk som terroristmål
· Miljövinkeln, dvs. avfallet
· CO2-utsläpp under byggnationen
· Byggtid och pris
Jag skulle vilja få kommentera dessa punkter, men till skillnad från i din muntliga presentation kan jag inte göra det på fullt så kort tid. Det tar tid att komma till sakens kärna, men jag hoppas att du kommer att läsa ändå. Vi börjar med olyckorna.
Olyckor
I den civila kärnkraftens historia finns det tre olyckor som samtalet alltid går till: Three Mile Island, Chernobyl och Fukushima. Du får leta länge efter människor som inte har hört talas om ovanstående trio, men du får också leta länge efter människor som har lyckats bekanta sig med de verkliga hälsokonsekvenserna av olyckorna. Nu vrider vi först klockan 41 år tillbaka.
Three Mile Island - USA - 1979
Vid anläggningen i Three Mile Island i Pennsylvania ledde ett funktionsstört ventil- och styrsystem enligt United States Nuclear Regulatory Commission [1] tekniker vid anläggningen att missförstå vad som pågick. Som ett resultat av ett mekaniskt och mänskligt fel inträffade en partiell härdsmälta. Olyckan resulterade i en stor räkning till anläggningens ägare, men hade ingen hälsomässig betydelse för befolkningen i området. De fick sig dock en förskräckelse. De cirka 2 000 000 invånarna i området utsattes för 0,01 millisievert (mSv) strålning på grund av de radioaktiva ädelgaser som släpptes ut. Som jämförelse ger en röntgen av bröstkorgen 0,06 mSv, dvs. 6 gånger mer. Anledningen till att konsekvenserna inte blev större var att reaktorn hade en reaktorinneslutning. En sådan är gjord av 1,5 meter tjock armerad betong och syftet är att hålla de saker som vi inte vill ha ut bland oss ​​människor om saker går fel, på insidan.
Det mest olyckliga var tidpunkten. Olyckan hände samtidigt som filmen "The China Syndrome" med Jane Fonda i huvudrollen visades på biografer. Filmen handlade om en olycka vid ett kärnkraftverk. Reaktorhöljet vid anläggningen fungerade som avsett, men det glömdes delvis i panikvågen. Olyckan ledde till ett antal förbättringar i branschen: nya säkerhetsprotokoll, bättre utbildning av personal och ett antal tekniska förbättringar vid fabrikerna.
Tjernobyl - Ukraina - 1986
Tjernobylanläggningen var en bristfällig sovjetisk dröm; ett enormt prestigeprojekt för Sovjetunionen. Anläggningen hade 4 RBMK-1000-reaktorer, en grafitmodererad reaktordesign som konstruerades på rekordtid utan särskild hänsyn till säkerheten.
Det var en mycket tveksam design som aldrig skulle ha godkänts i väst, och värst av allt, det var en reaktordesign utan ett reaktorhölje som på Three Mile Island. Istället låg en 1000 ton tung stålplåt ovanpå reaktorn [2].
Den felaktiga utformningen, en kultur av att mörka säkerhetsbrister och ett brett spektrum av operatörsfel resulterade i den värsta kärnkraftsolyckan i den civila kärnkraftens historia. Stålplattan ovanpå reaktorn blåstes av och stora mängder radioaktivt jod-131 och cesium-137 släpptes ut i atmosfären.
Enligt FN: s vetenskapliga kommitté för effekter av atomstrålning (UNSCEAR) [3] dog 2 till följd av explosionen. Av räddningspersonalen fick 134 akut strålsjuka. Av de 134 dog 28 inom den första månaden. Under perioden från olyckan till 2005 dog 20 från ovanstående grupp. Resten utvecklade därefter hudproblem och gråstarr. Inte alla dödsfall har direkt samband med strålning.
Mellan 1986 och 2005 registrerades mer än 6 000 fall av sköldkörtelcancer bland invånare i Vitryssland, Ryssland och Ukraina, vilket kan vara direkt kopplat till strålningsexponering vid tidpunkten för olyckan. Dödligheten för denna form av cancer är lyckligtvis extremt låg, och av de mer än 6 000 som fick diagnosen cancer dog 15 stycken under en period av 25 år.
Enligt professor Gerry Thomas från Imperial College London [4] består strålningen från olyckor främst av alfa- och beta-strålning från jod-131 och cesium-137. Alfastrålning kan stoppas av ett papper men blockeras också av huden. Betastrålning kan man skydda sig mot genom att gå inomhus och stänga fönstren. Jod-131 och cesium-137 är skadliga att inta. Detta kan undvikas genom att inte dricka mjölk från kor som har betat i de förorenade områdena, liksom att inte äta mat från närområdet.
Orsaken till den kraftiga ökningen av sköldkörtelcancer efter olyckan var jod-131-kontaminering i mjölk. Om myndigheterna hade varnat invånarna i området att inte dricka den starkt kontaminerade mjölken, delat ut jodtabletter i tid och bett befolkningen att stanna inomhus, kunde konsekvenserna av olyckan ha varit betydligt mindre.
Enligt UNSCEAR registrerades ingen ökning av andra cancerformer eller sjukdomar som kan orsakas av strålskador. Det fanns heller ingen ökning av fosterskador. De c:a 6 000 000 invånare i de drabbade områdena utsattes för 9 mSv-strålning under en period av 25 år. Detta motsvarar den mängd strånlning som erhålls från en CT-scanning på ett sjukhus under några minuter.
I olyckan förstördes reaktor nummer 4 vid anläggningen. Trots detta fortsatte anläggningen att producera el i ytterligare 14 år fram till december 2000, då den sista reaktorn stängdes av politiska skäl. Sedan 1986 har människor arbetat i området, som idag är en turistmagnet.
Tjernobyl var utan tvekan en katastrof för de inblandade och 65 liv förlorades. Antalet är dock mycket lägre än vad de flesta tror. Strålningens hälsokonsekvenser kunde i de flesta fall ha undvikits helt om myndigheterna hade vidtagit rätt försiktighetsåtgärder. Olyckan blev ett enormt psykologiskt trauma för de över hundratusentals människor som var tvungna att flytta för att aldrig kunna återvända hem.
Fukushima - Japan - 2011
11 mars 2011 var en särdeles dålig dag i Japans historia. Först drabbades landet av den fjärde största registrerade jordbävningen i världshistorien, sedan av en tidvattenvåg som på vissa ställen mätte upp till 38 meter och slutligen en tredubbel härdsmälta vid Fukushima Daiichi-anläggningen.
Till kraftverkets försvar måste det sägas att det inledningsvis klarade jordbävningen. Den automatiska avstängningsproceduren startade, men tyvärr översvämmade den efterföljande, 13 meter höga, tidvattenvågen nödgeneratorerna. Dessa var emot all logik placerade i lågt belägna områden. En var till och med belägen i anläggningens källare. Tokyo Electric Power Co. (TEPCO) [5] hade valt att ignorera varningar om att området skulle kunna drabbas av mycket högre tidvatten än de själva hade räknat med. Dessutom hade anläggningen en alltför låg skyddsmur mot havet.
Onagawa-anläggningen, lite längre upp längs kusten och ännu närmare jordbävningens epicentrum, hade en 14 meter hög skyddsmur mot havet. Onagawa-anläggningens 3 reaktorer stängdes av utan problem och överlevde jordbävningen och tsunamin.
Hur många människor dog som ett resultat av strålningen som frigjorts av den tredubbla härdsmältan? Enligt UNSCEAR [6] är svaret 0. Det är också osannolikt att en ökning kommer att ses i fall av sköldkörtelcancer i befolkningen eftersom mängden strålning som frigjordes var så låg. Fukushima hade en reaktorinneslutningsbyggnad som inneslöt det mesta av det radioaktiva materialet.
Det uppskattas att cirka 20 000 människor dog på grund av tsunamin och cirka 1 500 dog som ett resultat av områdets evakuering. Ingen dog som resultat av strålning. Evakueringen genomfördes i panik i ett land som först drabbades av en enorm jordbävning och senare en tidvattenvåg. Äldre, sjuka och behandlingskrävande människor skyndades iväg i bussar. Utan tillgång till mat, vatten eller nödvändig vård. Många dog på grund av stress, kyla, brist på vård och brist på boende.
I den japanska regeringens försvar måste det sägas att omfattningen av olyckan ursprungligen inte var tydlig, varför evakueringen genomfördes. Men genomförandet var under all kritik. Enligt International Atomic Energy Agency (IAEA) [7] var mängden strålning befolkningen utsattes för låg och jämförbar med global naturlig bakgrundsstrålning. Ny forskning tyder på att det inte var nödvändigt att evakuera området överhuvudtaget, och att en invånare i staden Fukushima skulle ha en förkortad livslängd till följd av olyckan som skulle vara mindre än en invånare i London på grund av luftföroreningar [8]. Att stänga ute delar av befolkningen i nästan ett decennium kan inte på något sätt försvaras.
Risken
När vi ser tillbaka på olyckorna med all kunskap som samlats in genom studier och hälsoundersökningar blir det snabbt klart att hälsokonsekvenserna på grund av strålning är små. Ändå har vi människor problem med strålning. Vi har psykologiska problem med strålning. Strålning kan inte ses, höras, luktas eller smakas. Det finns en bra anledning till det.
Den värld vi befinner oss i är full av strålning. Det är omöjligt att isolera sig från den. Strålningen kommer från jorden och från rymden. Detta kallas bakgrundsstrålning och nivån bestäms av geografin. Strålning kommer också från maten vi äter, från vårdbehandlingar och från våra egna kroppar. Till och med om vi tar en simtur i havet, så simmar vi i uran. Det finns över 4 miljarder ton uran i världshaven.
Kroppen skiljer inte mellan naturlig strålning, den strålning vi får i vårdbehandlingar eller strålning som frigörs till följd av en olycka i ett kärnkraftverk [9]. Det finns bebodda områden i världen där strålningsnivåerna är mycket högre än runt Fukushima och Tjernobyl.
Ramsar, en kuststad i norra Iran med över 30 000 invånare, har världens högsta nivå av bakgrundsstrålning. Bakgrundsstrålningen i vissa områden är 260 mSv per år [10]. Som jämförelse kommer den japanska regeringen inte att tillåta invånare att flytta tillbaka till områden där strålningsnivåerna överstiger 20 mSv per år [11].
En sammanfattning av studier om befolkningen i Ramsar av Sydney Lance [12] drog slutsatsen att det i allmänhet inte finns några negativa hälsoeffekter av att bo i områden med hög bakgrundsstrålning. Rentav ses en lägre förekomst av genetiska defekter och en lägre förekomst av lungcancer jämfört med befolkningsgrupper som bor i områden med lägre nivå av bakgrundsstrålning.
Vi måste ta itu med den irrationella rädslan för strålning, eftersom det i mycket större utsträckning är den stress som människor utsätts för när de tas bort från sina hem, som är skadlig. Radiofobi är den verkligt stora mördaren.
Alla branscher har olyckor. Kärnkraftsindustrin är inget undantag. Tjernobylolyckan var unik genom att reaktortypen aldrig skulle ha godkänts i väst utan en reaktorinneslutning. Efter olyckan gjordes ett stort antal konstruktiva förändringar av de återstående RBMK-reaktorerna så att olyckan inte skulle kunna upprepas. Det finns fortfarande RBMK-reaktorer i drift idag. Smolensk-3-reaktorn i Ryssland togs i drift 1990 och förväntas fortsätta till 2035.
Fukushima började producera el 1971. På detta sätt tillverkade anläggningen koldioxidfri el i 40 år innan den drabbades av katastrofen, som faktiskt kunde undvikts. Tsunamiexperter ignoreras inte längre och nödkraftgeneratorer kommer inte längre att placeras i lågt belägna områden. Dessutom måste vi komma ihåg att reaktorhöljena på de 3 reaktorerna som smälte ner faktiskt fungerade, och att de faktiska utsläppen var 100 gånger mindre än i Tjernobyl. Enligt internationella riktlinjer för evakuering vid radioaktivt utsläpp var den frigjorda mängden så liten att det inte över huduv taget var nödvändigt att evakuera befolkningen under en längre tid och absolut inte i ett knappt decennium. Om vi räknar samman dödsfallen för kärnkraft, dvs dödsfall i samband med produktion, gruvdrift och olyckor, och jämför med produktionen av el från brunkol, kol, olja, biomassa och gas, är slutsatsen klar: Kärnkraft är det absolut säkraste sättet att producera el. Det finns absolut minst antal dödsfall per producerad energienhet. Kärnkraft är ännu säkrare än vind, sol och vattenkraft (vattenkraft), se figur 1 [13].

Figur 1: Antal dödsfall per terrawatt-timme. I motsats till vad de flesta tror, så er atomkraft ett otroligt säkert sätt att producera elektricitet på. Från: Ourworldindata.org
Om du är bekymrad över riskerna med atomkraft, så kan jag inte rekommendera att cykla, köra bil eller ta en flygsemester. För att inte tala om att röka eller vara överviktig. Sannolikheten är långt större att dö av de sakerna.
Kärnkraftverk som terroristmål
Ett kärnkraftverk är inte ett lätt mål för terrorism. Åtkomstvägar övervakas, det finns taggtrådsstängsel, vaktposter, biometrisk åtkomstkontroll, skyddsdörrar, lås och långa korridorer med tjocka ståldörrar.
Ett kärnkraftverk är en tuff nöt att knäcka. Det är värt att notera här att själva reaktorhöljet, säkerhetsstrukturen runt själva reaktorn, är en av de starkaste människoskapta strukturerna som finns. Att flyga ett passagerarplan in i reaktorbyggnaden kommer att resultera i en mindre fläck, ett stort saneringsarbete och ett sorgligt öde för passagerarna ombord på planet. I slutet av 1980-talet testade amerikanerna vad som skulle hända om ett F-4 Phantom-flygplan flögs med 800 km / h in i en armerad betongvägg, till och med med mindre förstärkning än den som användes vid anläggningarna. Planet gick naturligtvis i 1000 bitar när det träffade väggen. På ett ställe uppstod en 6 cm djup spricka och så var det med det. Videon finns på YouTube och den är ganska underhållande [14].
Historiskt sett genomfördes den mest uppseendeväckande attacken mot ett kärnkraftverk 1982, när en kärnkraftsmotståndare avfyrade 5 pansarskott över floden Rhône mot ett franskt kärnkraftverk under konstruktion. Attacken orsakade mindre skador, och gärningsmannen Chaïm Nissim gick därefter in i politiken i det gröna partiet i Schweiz.
Om du som terrorist vill skada ett lands kritiska infrastruktur finns det mycket lättare och mindre skyddade mål som jag inte kommer att gå in på här. Men tänk om Nordkorea attackerade ett kärnkraftverk med en interkontinental ballistisk missil? Ja, då skulle det minsta av våra problem vara skadan på anläggningen. Vad sägs om en meteor? Det finns gott om galna scenarier. Det kallas science fiction och har inget att göra med en seriös debatt om kärnkraft.
Avfallet
För att förstå vad som kommer ut ur en reaktor måste vi först förstå vad vi stoppar in i en reaktor. Bränslet i den vanligaste typen av reaktor idag består av uran. Uran återfinns naturligt i tre olika versioner: Uranium-234, Uranium-235 och Uranium-238. Den typ vi är intresserad av heter Uranium-235. Den kan klyvas på atomnivå, och användas som bränsle i en reaktor.

Figur 2: Översikt över alfa-, beta- och gammastrålnings genomträngningsförmåga. Från: Wikipedia.
Uran-235 utgör 0,7% av det uran som finns i naturen, så koncentrationen måste ökas till 3-5% innan vi kan använda det. Slutprodukten är små hårda bränslepellets bestående av uranoxid. Dessa är inte särskilt radioaktiva, och strålningen de avger är alfa-strålning som kan stoppas av huden eller av ett papper. Penetrationsförmågan för de olika strålningstyperna visas i figur 2. Bränslepelletsen monteras slutligen i långa stavar omgivna av zirkonium som är redo att sättas in i reaktorn. Men mer intressant är hur mycket energi det finns i dessa bränslepellets. Det som gör uran unikt är den enorma energitätheten.

Figur 3: En 5 gram bränslepellet av uranoxid. Foto: Wikipedia.
En bränslepellet väger 5 gram, något mer än ett A4-papper, och stor som en pekfingernagel vilket framgår i figur 3. I en lättvattenreaktor får vi lika mycket energi ur en 5-grams bränslepellet som det finns i 640 kg ved, 400 kg kol, 360 m3 naturgas eller ca. 3 fat olja, och då har vi faktiskt bara använt 5% av energin i pelleten. Det finns en enorm mängd energi i uran. Det betyder också att det behövs väldigt lite för att producera riktigt mycket ström.
Hur mycket uran används egentligen i ett kärnkraftverk per år? Vi kan ta ett typiskt kärnkraftverk på 1000 megawatt och jämföra det med ett kolkraftverk på 1000 megawatt. Vi är här uppe i en storleksordning där vi kan producera el till mer än 1 000 000 människor per år. Enligt World Nuclear Association [16] måste kärnkraftverket använda 27 ton uran per år, medan kolkraftverket måste använda 2 500 000 ton kol per år för att producera samma mängd el. Det koleldade kraftverket producerar också ca. 300 000 ton aska, som inkluderar arsenik, bly och kvicksilver. Dessutom släpper det koleldade kraftverket ut mer än 6 000 000 ton koldioxid i atmosfären per år [17].
Däremot så släpper kärnkraftverket inte ut koldioxid i atmosfären och bränslestavarna producerar el i 18 månader (i vissa reaktortyper ännu längre) innan de måste bytas ut.
Det använda bränslet lagras sedan i vatten för att kylas ned, och när det har svalnat tillräckligt kan det återvinnas eller lagras i stål- och betongbehållare. En sådan väger ungefär 180 ton och är inte precis bara att flytta runt hursomhelst. Hur de ser ut kan ses i figur 4.

Figur 4: Behållare för förvaring av använt kärnbränsle. Foto: Holtec.
Använt bränsle är det som de flesta troligen kallar kärnavfall. Men egentligen är det inte alls avfall; det finns fortfarande en enorm mängd energi i det. Vi kan istället kalla det använt bränsle. Efter 18 månader i reaktorn har bränslet förlorat 5% av sin energi och kan, som tidigare nämnts, återvinnas. Detta görs idag i Frankrike, England, Ryssland, Indien och Kina.
Om du väljer att återvinna bränslet i vårt kärnkraftverk på 1000 megawatt skiljs restprodukter ut vid återanvändningen. Dessa kan klassificeras som verkligt avfall. Detta förglasas. Det vill säga inkapslas i glas och förseglas i rostfria cylindrar. Vår anläggning, som skulle kunna producera koldioxidfri el åt mer än 1 000 000 personer, skulle producera 3 kubikmeter av detta per år [18].

Figur 5: Comanche Peak, Texas. Foto: Google Earth.
Ovan är ett flygfoto av kärnkraftverket Comanche Peak i Texas. Det har två reaktorer på 1218 megawatt och 1207 megawatt respektive. De två tillsammans kan generera koldioxidfri el åt mer än hälften av Danmarks befolkning. Längst ner till höger på bilden finns cylindrarna där det använda bränslet lagras. Efter att ha producerat koldioxidfri el till mer än 2 500 000 personer i 30 år kan det använda bränslet, som lagras i torrförvaring, förvaras på ett område som mäter 30 x 40 meter. Det är inte ens en halv fotbollsplan, och kom ihåg att det använda bränslet fortfarande bara har använt 5% av energin.
Efter användning av bränslet har vi fortfarande de klyvningsprodukter som vi inte kan använda. Hur länge ska de förvaras och var? Det faktiska avfallet måste lagras i 500 år. Om vi exempelvis ​​väljer att inte återanvända utan istället deponerar bränslet som bara har använts en gång, innehåller det 0,8% plutonium. Plutonium-239 har en halveringstid på drygt 24 000 år. Det innebär att det tar 24 000 år innan det är hälften så radioaktivt som det var från början.
Här behöver vi bara ha grundskolans fysik för att förstå varför det inte är ett problem. När något har en lång halveringstid betyder det att det inte är särskilt radioaktivt. För det mesta står det bara där och ingenting händer. Den strålning som ändå avges från Plutonium-239 är alfastrålning, och alfastrålning kan som tidigare nämnts stoppas av ett papper.
Var tusan ska vi lagra det då? I Finland förväntas slutdepå Onkalo öppna 2025. Här lagras avfallet 450 meter under jorden i berggrunden. I geologiska områden som har varit stabila i miljontals år.
I samband med projektet undersökte Strålsäkerhetsmyndigheten (STUK) [19] konsekvenserna av den värsta tänkbara olyckan; om det fanns ett hål i behållarna med avfall efter 1000 år och en stad byggdes ovanpå platsen.
I ett sådant katastrofscenario skulle en person som valde att bo på den mest förorenade platsen och bara åt mat och drack vatten från det lokala området få en ökad strålningsmängd på 0,00018 mSv per år. Det motsvarar att äta 2 bananer.
Vi vet vad vi ska göra med det radioaktiva avfallet, vilka behållare det ska placeras i för att skydda miljön och var det ska lagras. Mängden som ska lagras är försvinnande liten eftersom det finns så otroligt mycket energi i uran. I USA produceras cirka 20% av elen med kärnkraft. Under de senaste 60 åren har amerikanska kärnkraftverk producerat ca. 70 000 ton använt bränsle. Det låter kanske mycket, men som jämförelse producerar amerikanska kolkraftverk samma mängd på en timme [20].
Alla industrier producerar avfall, även den gröna tekniken. Vindturbinblad grävs ner när turbinen har gjort sitt. Figur 6 visar hur det ser ut i Wyoming. Detta sker också här i Danmark [21]. Solpaneler innehåller kadmium, som inte har någon halveringstid. Det är giftigt fram till den dag jorden inte längre existerar. Vi behöver all teknik som kan minska våra koldioxidutsläpp, och det är viktigt att komma ihåg att det finns fördelar och nackdelar med alla former av energiproduktion.

Figur 6:Uttjänta vindkraftverksvingar begravs i Wyoming. I Danmark gör vi det i Randers. Foto: Benjamin Rasmussen för Bloomberg Green.
För att runda av frågan om det radioaktiva avfallet, så rör det sig om en försvinnande liten mängd. Det blir omhändertaget från början till slut. Industrin betalar själv kostnaderna, det är reglerat i lag, och avfallet har aldrig i den civila kärnkraftens historia orsakat några olyckor.
CO2 som släpps ut under byggandet av ett kärnkraftverk
Ett uttalande som: "allt cement och allt stål som ska användas för att bygga en så stor anläggning, det förorenar också med CO2", är inte särskilt konkret. För att göra det konkret måste vi ställa den troligen viktigaste frågan alls när vi studerar energiproduktion:
- Jämfört med vad?
Om vi ​​tittar på hur många tusen ton material som behövs för att producera en terrawattimme elektricitet illustrerar figuren nedan från US Department of Energy [22] (översatt till danska) detta ganska bra:

Figur 7:Materialåtgång i tusental ton per TWh producerad ström.
I det stora energispelet är ingenting gratis och alla metoder för att producera el använder resurser. Dessa kan vara betong, aluminium, koppar, stål eller sällsynta jordartsmetaller för vindkraftverk.
Enligt figur 7 behöver ett kärnkraftverk inte använda särskilt mycket material när det ställs mot hur mycket energi det producerar. Faktum är att det är tio gånger mindre jämfört med vindkraft. Ju mindre material vi behöver, desto mindre behöver vi förstöra planeten i våra försök att rädda den.
Vi kan också undersöka koldioxidavtrycket för de olika energiproduktionsmetoderna under hela deras livstid. Alltså gruvdrift, konstruktion, bränsleproduktion, infrastruktur, drift, underhåll, avfallshantering och demontering. En sådan vagga-till-grav-analys genomfördes av det svenska statliga energibolaget Vattenfall 2018 [23].
I deras energiportfölj finns vind, biomassa, vattenkraft, gas, kärnkraft, kol och sol. Deras största havsbaserade vindkraftsparker inkluderar Horns Rev 3, Thanet och DanTysk. De största kraftverken är Ringhals och Forsmark, som båda är kärnkraftverk, och Moorburg, som är ett koleldat kraftverk.
Så vad kom Vattenfall fram till i sin vagga-till-grav-analys?

Figur 8: Life Cycle Assessment for Vattenfall’s electricity generation, 2018.
Enligt Vattenfall släpper ett kärnkraftverk ut minst CO2 sett till hela kraftverkets livstid, vilket framgår av figur 8. Ovanstående är angivet i gram CO2 per kWh. Det bör också nämnas att demonteringsfasen för de flesta energikällor inte väger särskilt tungt, eftersom metaller och betong kan återvinnas.
I analysen uppskattas livslängden för ett havsbaserat vindkraftverk till 20 år. Livslängden för Ringhals 1 och 2 är 50 år, Ringhals 3 och 4 samt Forsmark 1, 2 och 3 är 60 år. Som jämförelse har det amerikanska kärnkraftverket Turkey Point fått sin licens utökad till 2053 [24]. Det ger en livslängd på 80 år. Ju längre en anläggning får arbeta, och ju längre ett vindkraftverk håller, desto lägre är CO2-avtrycket.
Vad analysen inte nämner är avtrycket av de olika energiproduktionsmetoderna på landskapet, vilket kan bidra till att påverka vilda djur, växtliv och biologisk mångfald. Bryr vi oss om hur mycket de olika energiproduktionsmetoderna påverkar landskapet har det studerats av Brook & Bradshaw [25].

Figur 9: Areal som krävs vid produktion av elektricitet.
Figuren ovan uttrycker hur stort område som krävs (inklusive gruvdrift) per enhet producerad el. Ett kärnkraftverk som kan producera el till 4-5 miljoner människor behöver bara uppta 2 km2. Biomassa kan ses ha stor landskapspåverkan, som kan påverka den biologiska mångfalden och djurlivet.
För att sammanfatta ovanstående tar ett kärnkraftverk väldigt lite utrymme och ger plats för djur och natur. Det kräver inte särskilt mycket resurser i förhållande till hur mycket el det kan producera, och sett under hela sin livstid är dess koldioxidavtryck otroligt lågt.
Byggtid och pris
Att bygga ett kärnkraftverk kan jämföras med andra stora projekt som t.ex. Femern-förbindelsen. I debatten nämns ofta tre byggnader i Europa: Hinkley Point C i England, Flamanville 3 i Frankrike och Olkiluoto i Finland.
Alla tre projekten har stött på stora budgetöverskridanden och förseningar. Som reaktordesign har Arevas europeiska tryckreaktor (EPR) valts. Designen utvecklades av franska Framatome och tyska Siemens. Att utmaningar uppstår när man slår samman ett franskt och ett tyskt designteam förvånar förmodligen ingen.
Reaktorerna är prototyper och de första i sitt slag i en ny generation. I England har inga nya kärnkraftverk byggts på 20 år. Detsamma gäller för de andra projekten. Det har funnits en enorm inlärningskurva överlag i uppgradering av arbetskraften, uppgradering av försörjningskedjor och i projektledning. Godkännanden och licenser måste erhållas och allt är svårt till en början.

Figur 10: Hinkley Point C i England, världens dyraste kärnkraftverk. När det står färdigt kommer det kunna producera CO2-fri ström til omkring 6.000.000 hem i minst 60 år. Foto: EDF.
I andra delar av världen byggs det till halva eller en tredjedel av priset i Europa. Det går också mycket snabbare. Beror det på att de fuskar och struntar i säkerheten? Detta undersöktes av Energy Technologies Institute i England 2018 [26].
Det enkla svaret är att de i andra delar av världen har blivit riktigt bra på att bygga. Precis som vi i Europa varit tidigare, exempelvis i Frankrike på 70- och 80-talet. Men för att bli det igen krävs viss lärdom.
När den första enheten har byggts och vi eliminerat kostnaden för att uppgradera arbetskraften, etablera försörjningskedjor, få tillstånd, och policyn har fallit på plats, faller priset och byggtiden markant. Detta är vad vi ser på andra ställen i världen, och dessa erfarenheter kan också överföras till europeiska projekt.

Figur 11: Installation av reaktorinneslutningens botten vid Hinkley Point C, Foto: EDF.
Vid Hinkley Point C byggs två identiska reaktorer och erfarenhet från konstruktionen av den första reaktorn överförs till den andra reaktorn. Installationen av inneslutningsbyggnadens botten på reaktor nummer 2 gick 30% snabbare, dvs. byggtiden minskade från 57 till 39 dagar [27].
En stor del av kostnaden för att bygga ett kärnkraftverk är lånekostnader. På Hinkley Point C i England hamnar lånekostnaden över de faktiska byggkostnaderna. I Tjeckien, som planerar att bygga ut kärnkraftverket i Dukovany, har man lärt sig av detta,. Här kommer staten att finansiera 70% av lånet till energibolaget CEZ till en ränta på 0% under byggandet och en efterföljande ränta på 2% under drift [28].
Polen, som idag är djupt beroende av fossila bränslen, är också i planeringsfasen för landets första kärnkraftverk. Parallellt är planen att utvidga förnybara energikällor [29].
Även om byggandet inte går så snabbt i Finland, är de i planeringsfasen för en annan reaktor. Den här gången en rysk VVER-1200-modell på finska Hanhikivi-halvön [30].
Kärnkraftverk är dyra projekt när vi tittar på de initiala kapitalkostnaderna. Men återigen måste vi ställa frågan: "jämfört med vad?" Förnybara energikällor blir billigare och billigare idag. När man jämför priser mellan olika metoder för att producera el idag hänvisas ofta till "nivåiserad energikostnad" (LCOE). LCOE är användbart när man jämför traditionella metoder för kraftproduktion. Modellen är ett uttryck för priset "på insidan av staketet". Situationen är dock annorlunda med förnybara energikällor. Det ligger i solens och vindens natur att elproduktionen beror på vädret. Det ställer krav på elnätet och det ställer krav på backup när vädret inte blir som man velat. Det ställer således krav på vad som finns på andra sidan "staketet".
Dessa kostnader ingår inte i LCOE-beräkningen. När vinden inte blåser i Danmark bränner vi kol, biomassa och gas. För förnybara energikällor bör System-LCOE [31] användas istället, vilket inkluderar priset för integration i elnätet. Ju högre andel förnybar energi vi lägger till elnätet, desto mer stiger priset.
Ett modernt kärnkraftverk kan leverera koldioxidfri el oavsett väder och leverera några av de viktigaste sakerna i elnätet, något som sällan är prissatt, nämligen försörjningstrygghet. Det kan göra i minst 60 år, i regn och snö, i sol och vind. Vi kan sedan försöka jämföra priset på en sådan anläggning med priset på att bygga en konstgjord ö och att sätta upp vindkraftverk som behöver bytas ut efter 25 år i vårt slit-och-släng-samhälles anda.
En grönare framtid
Så kära Dan Jørgensen och kära läsare, tack för att ni hållit ut såhär länge. Jag hoppas att jag har kunnat hjälpa till att korrigera några av de vanliga missuppfattningarna om kärnkraft som gång på gång presenteras i debatten. Om vi ​​ska ha en seriös diskussion om framtidens energimix måste den ske på en informerad grund och med den senaste kunskapen. Vi måste lägga våra känslor åt sidan och inte stänga ögonen när vi får information i ett område som är svårt att förstå.
Kärnkraft är inte det första många tänker på när vi pratar om energiproduktion med lågt CO2-avtryck. Hemligheten ligger i det faktum att det finns så mycket energi i uran att det är svårt att förstå, men det kan faktiskt utnyttjas ännu bättre än det görs i den traditionella lättvattenreaktorn idag.
Tänk dig att vi har en gammaldags glödlampa på 100 W. Vi skulle vilja generera ström till den. Om vi ​​använder 1 g naturligt uran (0,7% uran-235) i en lättvattenreaktor kan glödlampan lysa i 182 år. Om vi ​​använder 1 kilo uran av den typ som faktiskt används i en lättvattenreaktor (5% uran-235), kan lampan lysa i 1171 år. Om vi ​​använder 1 kilo naturligt uran men den här gången i den ryska bridreaktorn BN-800, kommer glödlampan att kunna lysa i 25 700 år. Om vi ​​använder biomassa och träpellets, som vi gör i Danmark, kommer 1 kg trä att producera el i 1,2 dagar [32].
Nya reaktortyper är under utveckling och amerikanska NuScale har varit de första i världen som godkänner en liten, modulär reaktordesign som är mindre än de stora anläggningar vi känner till idag [33]. Dessa kan användas för mycket mer än bara matning av elektroner i vägguttaget. Små avancerade reaktorer kan t.ex. hjälpa till att avkarbonisera industriella processer genom att producera ånga som är så varm att den kan användas för att smälta t.ex. aluminium. Värmen kan användas för fjärrvärme, de kan användas för att ta bort salt från havsvatten, producera väte för tunga transporter, samt att små reaktorer är bättre anpassade till de fluktuationer i elnätet som de förnybara energikällorna skapar.
Även här i Danmark forskas på detta område. Copenhagen Atomics och Seaborg Technologies arbetar för att utveckla den framtida 4: e generationens kärnkraft i form av reaktorer med smält salt.
Vi behöver alla verktyg vi har i verktygslådan i kampen mot de klimatförändringar som vi har i sikte. I Danmark enades vi 1985 om att kärnkraft inte borde ha någon plats i den danska energipolitiken. Det är nu 35 år sedan och många miljoner ton onödig CO2 har skickats ut i atmosfären. Idag är kol på väg ut, och istället förbränner vi stora skogsområden i klimatets namn till nackdel för biologisk mångfald och vilda djur. Vi kan göra detta CO2-neutralt. Men kalkyler och räkneövningar kan bara inte ta bort partikelföroreningar. WHO uppskattar att 4 200 000 människor dör varje år av luftföroreningar utomhus [34].
Kanske är tiden mogen för att utforska ett alternativ? Jag föreslår det säkraste sättet att producera el vi har. Det med det minsta avtrycket på naturen, ett av de lägsta CO2-avtrycken någonsin och en avfallsmängd som bleknar i jämförelse med allt annat.
submitted by Krexington_III to sweden [link] [comments]


2018.06.27 22:38 fREDlig- Faluns gatunamn

Faluns gatunamn

"Då står int nu så täll, som för i väla vuri, vågamla Kopparberg, då gamla ä förfuri." - Visa på falumål från 1700-talets andra hälft.
Nedan följer en lista på många av de äldre gatorna i staden med en beskrivning av namnets uppkomst. Uppgifterna är till största del hämtade häfte från 1914.
Är du intresserad av fler gatunamn rekommenderar jag ”Gatunamn och kvartersnamn i Falu innerstad” av Elisabet Hemström (1991) samt kompletterad med flera namn (2015).
Falugatan: Faluns äldsta gatunamn dokumenterat i skrift 1416. Ledde in i Falun, från Svärdsjö. (övergår lämpligt nog till Svärdsjögatan) Alternativt syftar till den slätt som är på ömse sidor om åns nedre del. D.v.s. faluna eller falun. Den skulle då alltså istället kallas östra Falugatan.
Svärdsjögatan: Vägen ledde in till Falun från Svärdsjö.
Gruvgatan: Tämligen självförklarande. Leder upp till gruvan.
Mormorsgatan: Gamla mormor är smeknamnet på gruvan, det s.k. Stora Kopparberget.
Kung Magnigatan: Uppkallat efter Kung Magnus Eriksson som 1347 utfärdade de äldsta kända privilegierna för "mästermännen vid Kopparberget".
Kristinegatan: Uppkallad efter Drottning Kristina som bekräftade Faluns stadsprivilegier 1646 när hon blev myndig och (de var egentligen tilldelade 1641 av hennes förmyndarregering) och lät påbörja bygget av Kristine Kyrka 1642 (invigdes ofärdig 1655 och slutfördes 1660)
"Gud låte sådan rök aldrig tryta!" - Drottning Kristina om den svavelrök som dränkte staden under århundraden, lyckligt ovetandes om de lungsjukdomarna den medförde.
Kung Gustafs torg: Jag tar med detta då det snarare är två gator än ett torg. Uppkallat efter Gustav II Adolf - Drottnings Kristinas far, som gjorde många besök i Falun och yttrade de kända citaten: "Den kung är ingenting värd som inte ser själv om sin skattkammare." - 1620 då kungen gick ner i gruvan två dagar på raken trots varningar om ras.
"Var finns en potentat som har ett palats sådant som detta." - Samma år när kungen väl nere i gruvan beundrade kopparmalmen som gänste i väggarna.
Bergslagsgränd: Bergslaget- dåtidens variant av aktiebolag, senare kallad Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag, som fram till 1998 när antagligen var världens äldsta aktiva aktiebolag.
Bergsskolegränd: Uppkallat efter huvudsätet för den teoretiska gruvutbildningen, som låg här fram tills 1869 då Bergsskolan förflyttades till STockholm och förenades med Tekniska Högskolan. Skolan var inrymd i världsberömde mineralogen och kemisten Johan Gottlieb Gahns forna hem. På platsen återfinns nu istället hotell Bergmästaren. F.ö. ska enligt vissa uppgifter Johan Gottlieb Gahn ha startat världens första kommersiella tillverkning av mineralvatten/kolsyrat vatten som han senare flyttade till Stockholm. Detta är dock något omstritt.
Magasinsgatan: Uppkallat efter det forna kronomagasinet, numera bostadshus på Åsgatan 53A. Här lämnade bönderna från dalasocknarna sin skatt, mestadels spannmål.
Norra Mariegatan: Den norresta gatan som leder till Stora Kopparbergs Kyrka, eller tidigare Maria Kyrka/Marie Kyrka. Faluns ursprungliga kyrka från 1400-talet med eventuella rester från 1200/1300-talet.
Södra Mariegatan: Parallellgata till Norra Mariegatan. Se ovan.
Trotzgatan: Bergsmannen/köpmannen/kanonfabrikören Anton Trotzig var ägare och boende på Trotzgården/Trotsgården som brann 1675. Det ska ha varit den ståtligaste av Bergsmansgårdar. Den ersattes med Westlingska gården som var omdebatterad på 60-talet om den skulle bevaras eller rivas. Det löste sig självt genom att den brann 1970. Den låg på nuvarande Östra Skolans tomt.
För övrigt skänkte Anton Trotzig både Predikstolen och Altaruppsatsen till Kristine Kyrka.
Mäster Pers Gränd: Magister PetrusJonæ Helsingius, kyrkoherde i Falun 1640. Det var under hans tid Kristine Kyrka kom till stånd och drottning Kristina besökte honom många gånger. Hon ska ha uppskattat hans sällskap och hans drastiska, men oförargliga skämtsamma sätt. Som exempel kan nämnas att när han blev utnämnd till kyrkoherde och tillfrågad av en släkting var ska flytta ska han ha svarat "Där som eld och svafvel brinna både natt och dag." med en uppbar dubbeltydning.
Polhemsvägen: KristoffeChristopher Polhem, den store uppfinnaren som år 1690 blev bergmekanikus och 1700 kostmästare vid Stora Kopparberget. Han har haft stor påverkan på gruvbrytningen och framställningen vid gruvan genom flera banbrytande uppfinningar. Stjärnsunds uret tillverkas fortfarande i hans fabrik i Stjärnsund där han senare skulle avsluta sin karriär.
Linnévägen: Carl Nilsson Linné / Carolus Linnæus adlad Carl von Linné. Sveriges mest kände vetenskapsman. Har bl.a. bidragit något enormt till att klassificera och namnge djur och växtarter. Kom till Falun första gången 1733 för att fira jul med sin studiekamrat, blev genast fascinerad av denna unika ort och tillskrivs flera citat om Falun:
  • "Intet är faseligare än Fahlund.
  • "Dalarnas sirener hafva emot förmodan lockat mig förglömma både vänner, omsorg,eftertanke, förtret, hem, studier och tiden; jag kan icke få öppna öronen för deras sång; de sjunga att bekymmer kommer tids nog; ändock jag ej så skyndar. Jag har här mått extraordinairt väl
  • "Hur snart war icke här att gå felt ett steg, neder i de underliggande oändliga hohl, hur snart kunne icke en liten sten nedfalla på dit hufwud, hur snart kunne icke en svimning komma öfver en, då man gungade på de swiktande stegar, som 2 à 3 woro fästade i hwarandra. Men huru swårt och faseligt det är, fattas aldrig arbetare, utan menniskorna söka med fors och största ifwer få arbete här, på dett dett kiära brödet må winnas och få doch ej mehr än omtalat är.” -
Hans kända verk Iter Dalacarlicum - Linnés Dalaresa - startar och slutar i Falun och är daterad 1734 Aug 25, Fahlu Kongsgård.
Här träffade han sin senare hustru Sara Elisabeth "Sara Lisa" Moræa, dotter till bergsläkaren Johan Moraeus. De gifte sig sedan i Svedens Bergsmansgård numera oftast benämnd Linnés Bröllopsstuga. Detta geni och grundare av Kungliga Vetenskapsakademin har hade ett starkt band till Falun med fler kopplingar än ovannämnda.
Engelbrektsgatan" Precis som det tvistas om varifrån denna mytomspunne frihetskämpe, Engelbrekts Engelbrektsson, härstammar ifrån vill många lokalhistoriker tillskriva hans berättelse till just deras bygd. Falun är inget undantag. Vissa påstår att det var just ifrån Stora Kopparberget som hans frihetskrig startade för att slåss mot Erik av Pommern genom att inta danska fogdeborgar. Med lite vilja skulle det kunna finnas en viss logik i det. Att resa Bergsmän och bönder från Dalarna till ett uppror hade även på 1400-talet rimligtvis kunnat vara ifrån Stora Kopparberget, men det verkar tyvärr inte finns några helst belägg för detta. Dock startade Engelbrekts andra uppror snarare i Borlänge genom att bränna ner Borganäs, ett fäste på Dalälvens västra strand, mitt för Domnarvsforsen, i Stora Tuna socken i Dalarna. I sann lokalpatriotisk anda kan vi kanske hävda att möjligheten finns att de samlades med modiga bergsmän från Falun och kunde befria sig själva och de kuvade Borlängeborna. Kanske gällde det även för hans första uppror. Tyvärr är det ingen som vet och är idag rena gissningar.
Vasagatan: Falun har ett besvärligt förhållande till våran landsfader. Hans uppror mot Dansken startar med att inta Stora Kopparberg i Slaget om Falun 1521 genom att besegra de danska styrkorna och plundra staden. Gustaf Vasa gjorde mycket för att utveckla gruvdriften och utsåg Borns Hyttegård till Kungsgård. Dalkarlarna hade startat befrielsekriget från Kristian Tyrann och hjälpt Vasa till tronen. Stora skulder till Lübeck innebar nya beskattningar och den nya kungen ett hårt grepp om Dalarna som alltid sett sig som någorlunda självständiga. Detta ledde till tre dalauppror. Det första 1524-1525, det andra dalupproret 1527–1528, och det tredje dalupproret (Klockupproret) 1531–1533. Klockupproret avslutades vid Stora Kopparberget där han kallade till möte under falska premisser, höll strafftal och avrättade vissa upprorsmakare och tog resten till Stockholm där de avrättades vid senare tillfälle. I dessa ingick några av hans tidigare vänner.
Daljunkargatan: Daljunkern var en upprorsmakare som försökte starta det andra dalaupproret. Upprorsmakaren är okänd, men enligt Gustaf Vasas "propagandaminister" Peder Swart var det en "lögnaktig dräng som hette Jöns Hansson". Historikern och författaren Lars-Olof Larsson menar dock att daljunkern egentligen var den 15-årige Nils Stensson Sture, den döde riksföreståndaren Sten Sture den yngres äldste son och sturepartiets potentielle ledare.
Sturegatan: Sturarna - i första hand Sten Sture den Äldre och Sten Sture den Yngre eller deras respektive släkter har mig veterligen ingen särskild koppling till Falun eller Dalarna, men liksom Engelbrekt och Vasa återfinns de i flera gatu-och torgnamn runt om i Sverige.
Hans Järtas väg: Statsman och Dalarnas landshövding 1812-1822. Även författare och utgav tidsskiften Odalmannen.
Berghauptmansgatan: Titel på en av kronans tjänstemän fram tills 1862 som var ordförande i gruvrätten och chef för Bergsregementet. (Falun hade ett eget regemente på 700 man och 100 ryttare för att försvara rikedomarna)
Smälteregränd: Yrkesroll vid kopparhyttorna.
Rostvändaregatan: Yrkesroll vid kopparhyttorna.
Bergmästaregatan: Bergmästare har sedan medeltiden varit en titel på chefen över bergsmän.
Bergsmansgatan: "Yrkesroll - se Wikipedia.
Konstvaktaregatan: Syftar på en yrkesroll. Konstgången vid gruvorna. Konstgången var den stora anläggning med vattenhjul, som drev långa stockar förbundna med varandra samt i slutänden en pumpanläggning för att pumpa ur vatten ur gruvorna.
Stigaregatan: Yrkesroll vid gruvproduktionen.
Styraregatan: Yrkesroll vid gruvproduktionen.
Slaggatan: Slaggen, område med hänvisning till den restprodukt som framstår vid malmbrytning och smältning.
Åsgatan: Syftar på den rullstensås som gatan löper utöver.
Hyttgatan: Syftar till det område där hyttorna till stor del var belägna.
Blindgatan: Ska enligt uppgift vara kallad så då det är den enda av de långa parallellöpande gatorna Slaggatan, Åsgatan, Trotzgatan och Blindgatan som avslutas "blint". D.v.s. slutar in i ett kvarter.
submitted by fREDlig- to falun [link] [comments]


2017.10.15 21:24 cmekdahl Politiker måste lära sig skillnaden på legalisering och avkriminalisering.

https://www.expressen.se/nyhetemuf-avkriminalisera-eget-bruk-av-narkotika/
Först post så får se om det blir bra det här.
Politiker måste lära sig skillnaden på legalisering och avkriminalisering. Ulf svarade på frågan i inslaget om man ska göra bruk av narkotika lagligt, vilket då skulle innefatta vissa potentiella möjligheter för både privata och statliga parter att driva ekonomisk verksamhet kring hanteringen av det vi talar om. Det är nämligen det som är en legalisering.
Frågan handlar inte om det i dags läget. Det handlar istället om att avkriminalisera brottet att vara just påverkad av narkotika, samt exempelvis reducera innehav av små mängder för eget bruk till, låt säga tillräcklig grund för polisen att ta narkotikan i beslag samt någon form av "tvångsinställning" till ett möte med en socialtjänsteman för bedömning av den enskildes bruk.
All annan hantering av narkotika som tx produktion, smuggling och försäljning måste för tillfället vara kriminaliserad för att polisen ska kunna få bukt på samt komma åt och kartlägga riktiga kriminella människor och gäng, som oavsett vad man har för inställning till narkotika ska stoppas till varje pris. Men i samband med detta måste man börja inse att narkotika alltid kommer brukas i all framtid.
Därför måste man då under en tid se över, undersöka och så småningom börja implementera system där man faktiskt skiljer på berusning och berusning, för att klargöra vad som kan/ska tillhandahållas lagligt och reglerat där man ser vissa terapeutiska, medicinska eller på andra sätt nyttiga egenskaper som kan väga emot och ibland till och med över de negativa. Som till exempel alkohol och cannabis, där man bevisligen kan se runt om i världen att en reglerad marknad fungerar bättra för att att minska skadorna från eventuella missbruk som kan uppkomma och drastiskt störa ut kriminaliteten som är kopplad till de illegala marknaderna.
Men lika självklart är det såklart att med hårda regler reglera och kontrolera allt som endast ska vara avkriminaliserat men aktivt motarbetat. Som till exempel heroin och kokain som i sig bär på extremt stora hälsorisker och här finns verkligen akut behov av bättre sanningsenlig information överlag. Sen måste psykedelisk medicin så som psilocybin, mdma och LSD få ta mer plats inom psykiatrin och psykologin igen. Forskning överlag i ämnet måste uppmuntras och inte motarbetas så att den potentialen man såg under mitten av 1900, att på riktigt kunna bota idag helt oförstådda psykiska symptom och många depressions åkommor, får utforskas ordentligt igen.
Det här att människor tar olika berusningsmedel i mindre eller större utsträckning och att vissa far illa värre än andra är inte det som är grundproblemet eller egentligen ens ett problem i sig självt. Grundproblemet ligger i att vi i samhället är för dåliga på att informera om riskerna med olika substansbruk på ett objektivt sätt. Ett bruk av berusningsmedel leder inte av sig självt till ett problem. Problem man redan har däremot, med familj eller sjukdom eller depression eller liknande i kombination med ett påbörjat substansbruk är vad som skapar problematik och kan leda till missbruksproblem.
Att vi då som idag, "förebygger" problemen med uråldrig missvisande propaganda och har en så skrattretande låg kunskaps nivå hos utbildarna och beslutsfattarna är det faktiskt konstigt att inte fler tappar hoppet för våra ledare än vad det redan gör. Denna ignorans resulterar självklart till att den som börjar använda narkotika lättare hamnar i ett problematiskt bruk. Då kunskapen, informationen och hjälpen som borde tillgängliggöras inte ens besitts eller förstås av dom människorna som vi till och med låter bestämma om vem som tx ska få sitta i fängelse eller inte..(!?) Avsaknaden av logik i detta sammanhang är för mig extremt oroväckande.
Och då har jag inte ens berört det faktum att majoriteten av världens problematiska missbrukare och de som oftast dör av sina missbruk får oftast, ibland även uteslutande sina droger utskrivna och handlade i god tro av exakt samma obildade myndigheter jag nämnt ovan, som å ena sidan står och skriker "knark är bajs!" och andra sidan genom sin falska kärlek axlar ansvaret för att 100tals människor dör varje år, bara i sverige. Dubbelmoralen har ingen botten här.
När man sen då, allt som ofta för sent (så klart) fångar upp dessa problematiska fall och ska försöka "hjälpa" till så är det det många gånger redan aldeles för sent. Och vad gör man? Jo man bemöter dessa människor och deras problemen med bestraffning, skam, uteslutning och orealistiska krav som rent ut sagt bidrar till att folk dör i större utsträckning, pga av att de varken har ekonomin eller kraften varken psykiskt eller fysiskt att stå ut denna helvetes behandling. Sen diskuteras det lite hos beslutsfattarna och man sätter lite nya skärpta lagstiftningar, för att det är vad politiker tror är lösningen på alla problem.
Istället för göra det barnsligt logiska som gång på gång visar sig runt om i världen vara det enda och bästa alternativet för att både minska missbruk, narkotikadödlighet och utrota den tillhörande kriminaliteten samtidigt. Det att ta ifrån polisen ansvaret och rättigheten att kontrolera enskilda brukare, ge riktig information så att ungdomar slipper experimentera, av stigmatisera frågan i allmänhet så att viljan att ringa ambulans åt sin vän i överdos väger tyngre än rädslan för att "åka fasst", visa medlidande, ge stöd och framför allt ta fram den mer än väl behövliga kunskapen inom vården, polisen och socialsamhället som behövs för att människor på riktigt ska få möjlighet att komma tillbaka in i samhället, eller ens behöva lämna det från början.
Detta tillvägagångssätt är det enda som kommer ta oss närmre vårt allas gemensamma mål, det om nolltoleransen mot narkotikadödlighet och allas rätt till lika förutsättningar.
Istället för längre ifrån det. Som politikerna i riksdagen alltid har sett till och bevisligen ser till just nu. Bygger man ett hus med dåligt fundament som man gjorde då runt 40 talet när människor började kriminaliseras mer och mer, ja då förfaller skiten alltid oavsett hur bra man än organiserar möblemanget och hur fint man har i trädgården. Måla om fasaden i olika färger tills fan tar dig, resultatet blir det samma om huset trillar åt höger eller vänster ändå. eller? Vad tycker ni?
submitted by cmekdahl to svenskpolitik [link] [comments]


2014.11.13 13:53 zage50 En historia om min galna exflickvän.

Jag är nuvarande 30 år och denna händelse skedde när jag var 22-23 år. Under denna period av mitt liv så var jag tillsammans med en tjej som hade/har en extremt kort stubin, vi var tillsammans i sex år och jag lärde mig relativt snabbt att det lönar sig verkligen inte med logik och sakliga argument då det väl blev diskutioner så jag fick en vana att då det väl blev bråk så var det smartaste att bara gå hem. För när hon blev sur så blev hon våldsam. Det var en kväll hemma hos henne, vi låg i sängen och såg tv och det blev en diskution om något litet (jag minns verkligen inte, ibland kunde det bli världens bråk för att jag hade ställt in mjölkpacketet fel in i kylskåpet) Jag försökte till en börja att prata lungt och sansat men som vanligt så eskalerade det snabbt och jag gjorde då valet att klä på mig för att gå hem. Då rusar hon upp ur sängen och ställer sig framför dörren och blockerar den, hon sa. - Du ska stanna, vi ska prata om detta nu. Du smiter alltid då det blir en diskution! Med väldigt hög röst så sa hon detta. Istället för att fortsätta med diskutionen så vänder jag mig om och går tillbaka mot sovrummet för där finns balkong dörren. Inte fan tänkte jag stanna och fortsätta och bråka. Då jag väl stod vid balkongdörren och var påväg att låsa på den för att gå ut så bli hon helt vansinnig och hoppar på min rygg, börjar slita mig i håret och klösa mig i nacken, som en riktigt förbannad katt. jag tänkte för mig själv att denna gång(inte första gången hon blir våldsam) att denna gång så ska hon fan få slå sig leds. Dock, såklart så börjar det gör allt för ont och jag kan helt enkelt inte stå imot smärtan mer och jag börjar försöka få av mig henne. Till slut så "skakar" jag mig av henne och hon hamnar på marken. Jag ser att hon är påväg upp för att anfalla mig på nytt så jag sätter mig över henne och håller i hennes handleder och trycker ner hon. Medans hon är nertryckt så beskriver hon i en väldigt hög ton hur värdelös jag är och vilken kvinnomisshandlare jag är. Jag säger till henne. - Om du lugnar dig så släpper jag dig. jag säger det till henne ett flertal gånger. Efter en bra stund så lugnar hon faktis ner sig och ber mig snällt att släppa henne, vilket jag såklart gjorde. Ställde mig upp och gick in i köket och satte mig ner, benen var helt skakiga och adrenalinet pumpade för fullt. Hon gick in i vardagsrummet. Efter ca 15min så knackar det på dörren och hon springer dit och öppnar. Polisen....... två kvinnliga poliser.... jus my luck.... Hon börjar att gråta och säger att jag har misshandlat henne vilket hon då visar märkena hon hade på handlederna. Poliserna delade upp oss i varsitt rum där vi fick ge vår historia om vad som hade hänt. Jag talade med polisen i en lugn ton och försökte berätta så gott jag kunde om vad som hade hänt. Man kunde höra från vardagsrummet hur hon STOR gråter. Efter en stunds velande fram och tillbaka av polisen så väljer iallfall min flickvän då att inte göra en polis anmälan och säger att skulle det bli en rättssak så skulle hon inte minnas något. Men jag fick iallfall skjus hem av polisen. Blickarna dessa två kvinnliga poliser gav mig så var jag fan säker på att dom skulle köra ut mig i skogen och lämna mig där.
(Jag ber om ursäkt för möjliga stavfel och liknande grammatiska fel. Bara en sann historia jag ville dela med mig av.)
Edit:Tack så hemskt mycket för guldet du främmling :-)
submitted by zage50 to sweden [link] [comments]


2014.09.15 22:17 kazarnowicz Peter Sundes bror berättar om hur Sunde behandlas av kriminalvården

(Det här är skrivet på Facebook av Peter Sundes bror, som bad om hjälp med spridning. Eftersom Facebook-länkar innehåller information så antar jag att de inte får postas i /Sweden heller - men PM:a mig om du vill ha länken till Mats inlägg.)
TL;DR Peter Sundes bror har pratat med Peter, och enligt honom straffar kriminalvården honom lite extra: mat som inte täcker näringsbehoven, läkare som inte får skriva intyg på att maten inte täcker näringsbehoven trots dokumenterad näringsbrist, lagstadgade permissioner som uteblir, drogtester som inte följer reglerna - och det finns ingen kontrollinstans förutom JO som i princip är maktlös. (Notera att det är min version av TL;DR och kan vara färgad av min tolkning)
Om kriminalvården, min bror och vår fars sjukdom / sprid gärna
Jag har medvetet sagt mycket lite om det som hänt min bror, Peter Sunde, de senaste månaderna. Dels för att han kan prata för sig själv och inte har svårigheter att göra sig hörd, trots att han sitter på en säkerhetsklassad anstalt i Västervik. Men de få gånger fångar berättar om sin egen svåra situation i fängelserna lyssnas de som bekant sällan på, och det som har hänt under de senaste veckorna får så stora konsekvenser även i mitt liv att jag måste säga åtminstone något.
För några decennier sedan fanns en samsyn när det gällde det andra ledet i ordet kriminalvård. Det var på vården tonvikten skulle ligga, åtminstone i de politiska diskussionerna. Vad människan än hade gjort gynnade det inte samhället att bryta ner henne. För att minska kriminaliteten krävdes istället att den intagne erbjöds hjälp och stöd att komma ur sin kriminalitet. Verkligheten var visserligen mindre idealistisk, fängelserna hade stora brister också då. Men bristerna har blivit större genom skärpningar av straffsatser i samband med kreativa tolkningar av reglerna från de styrande i fängelserna.
Peter sitter alltså sedan i maj inlåst i Västervik. En klass 2-anstalt som aspirerar på att ha lika hög säkerhet som de mer kända klass 1-anstalterna Kumla och Hall. Det är också den anstalt som kritiserats flest gånger av JO de senaste åren. Varför han befinner sig just där är oklart. Men redan ett par dagar innan domen mot The Pirate Bay föll hade han blivit tilldelad plats på anstalten. Som offentlig person har han hamnat på en avdelning med fångar som antingen är högprofilerade eller i behov av lugn och åtskillnad från resten av de intagna. I vanliga fall söker man sig till avdelningen själv, eftersom det innebär ett minimum av aktivitet att befinna sig där. Peter har däremot inte getts något val, och han kommer inte att kunna söka sig någon annanstans heller.
När han anlände till anstalten gjorde säkerhetsavdelningen en obligatorisk klassning av honom, resultatet var föga förvånande en obefintlig risk för vare sig våldsamhet eller rymningsförsök. De andra fångarna förstår inte varför han är där, flera av vakterna skakar på huvudet och säger samma sak. På sin höjd ska han vara på en öppen anstalt, med tanke på den dom som ägt laga kraft. I liknande fall skulle det ha varit självklart med fotboja. Men av grumliga anledningar bestämde sig anstalten för att göra precis tvärtom.
*
Redan när han söker om permission första gången kommer chefen för avdelningen in på hans rum med ett leende i ansiktet och säger: ”Jag har goda nyheter till dig Peter, din ansökan avslås.” Vidare gör han klart att Peter inte ska hoppas på någon som helst permission. Inte heller på att förflyttas till en annan anstalt. Och förhoppningar om fotboja bör han slå ur hågen.
Vi pratar med varandra i telefon varje dag. Jag hör honom berätta om kollektiv bestraffning i form av obligatoriska urinprov i avskräckande syfte, trots att chefsjuristen i kriminalvården på en skriftlig fråga från Peter poängterar att urinprov endast får genomföras efter individuell prövning. Vakterna följer order, säger de. Peter ”förstår inte hur det fungerar” på anstalten. Även när han lägger fram lagboken, pekar på paragraferna eller på kriminallagens förarbete rycker de på axlarna, de följer order.
De gör som de blir tillsagda.
Det är därför som de när en fånge går in på toaletten kan vänta utanför. Det är därför som de när han kommer ut från toaletten kan säga, ”nu är det dags för urinprov”, och sedan föra honom till ett kalt rum, där han måste klä av sig alla kläder och kissa inför två vakter. Har du redan kissat? Tough luck. Då får du vänta tills du kan göra det på nytt.
Det händer fler saker. Saker som inte kan verifieras, eftersom inblicken i kriminalvården saknas. Jag hör om människor som går till tandläkaren, den som gett det lägsta budet i den offentliga upphandlingen. Hur flera av de intagna kommer tillbaka i värre skick än när de gick dit. Tandläkaren har dragit ut fel tänder, det sitter flisor kvar i tandköttet. Vakterna rycker på axlarna. Det är inte deras ansvar att se till att mannen – som förutom att han förvägras smärtstillande också blöder ner alla sina lakan – får tillgång till akut tandvård. Trots att lagen säger att akut tandvård ska ges just akut. Inte om sex dagar. Inte om en och en halv vecka. Det får man ta upp med de som bestämmer, med cheferna.
Vakterna gör bara sitt jobb. De gör som de blir tillsagda.
Jag hör hur anstalten har satt i system att börja låsa upp dörrarna klockan sju på morgonen och låsa in de intagna från kvart i sju på kvällen. Det innebär att alla sitter inlåsta längre än de tolv timmar per dygn som lagen tillåter.
Anledningen? Vakterna får inte övertid. De följer bara anstaltens regelverk. ”Du förstår inte hur det fungerar här inne.” Den som poängterar att de bryter mot lagen är en rättshaverist. Man förväntas förstå att det av praktiska skäl inte fungerar så som det sägs att det ska fungera. Därför är den timme utomhus om dagen man har rätt till lika med femtio minuter. Därför får han äta potatismos serverat med kokt potatis. Och förhoppningsvis har köket lagt undan lite extra frukt, eftersom han är vegan. De hävdar att han serveras näringsrik och bra mat. Trots det har han gått ner tretton kilo. Han har av läkaren fått konstaterat flera bristsjukdomar. Bland annat har han fått järn- och b12-brist. Problemet är bara att läkaren inte får skriva intyg längre. Det blev nämligen så krångligt när han gjorde det. Därför finns det alltså inget fel på maten. Jag hör hur de hanterar kritiken från JO. Hur de som ögontjänare ändrar rutinerna en smula tills stormen har blåst över. Vad ska de göra? JO har ändå inga muskler att sätta bakom sin kritik. Det finns ingen tillsynsmyndighet.
Därför fortsätter breven att läsas av säkerhetspersonalen utan att det framgår att posten har kontrollerats genom de obligatoriska stämplarna anstalten ska använda sig av, särskilt när de råkar komma från människor som personalen i postrummet känner igen namnen på.
”Du förstår inte hur det fungerar här inne”, säger de. Sedan får han avslag på sin nästa permissionsansökan, sedan på nästa. Det finns ingen logik, inget skäl till avslagen. Enligt reglerna ska permission ges även till den som har hög flyktbenägenhet. Det har nämligen att göra med den där vården igen, om att även fångar ska få möjlighet att träffa familj och vänner, det handar om deras psykosociala hälsa. Men nu när den ordinarie chefen har gått på semester verkar det gå lättare. Den vikarierande chefen säger att det ska gå att ordna. Det finns ju som bekant ingen risk för att Peter ska rymma. Ingen annan intagen har så låg flyktrisk som han. Inte minst med tanke på att hans far är sjuk. Inte minst med tanke på att straffet är relativt kort. Inte minst med tanke på att hans far är sjuk.
Fängelseledningen tänker annorlunda. De resonerar så här: det finns förvisso ingen rymningsrisk. Men om han rymmer. Då skulle det leda till en medial katastrof. Därför står det i avslaget att det föreligger – inte bara en stor – utan en sannolik rymningsrisk. Det är så det fungerar på anstalten.
Om det går att verifiera att det jag säger är sant? Det är tveksamt, det finns ingen insyn. Ingen möjlighet att på riktigt granska vad som händer på en svensk säkerhetsklassad anstalt. Men det finns vittnen. Och det finns advokater. Och det finns möjligheter att aldrig släppa taget eller att ge upp kampen mot ett system som så uppenbart är ägnat att bryta ner i stället för att bygga upp människor. Men utsikterna är små. Västervik har tidigare kritiserats av JO för att ändra i uppgifter, radera anteckningar, inte låta de intagna få kopior på beslut. De drar sig knappast för att neka om någon skulle få för sig att granska dem. Inte alls, svarar anstalten, vi följer reglerna. Vi erbjuder flera program för de intagna. Vi erbjuder utbildningar till exempel! Han fick låna ”Spanska för nybörjare”. Den har han nu i sitt rum.
Tiden går och vår far blir sjuk. Peter är orolig för vad som händer. Pappa är gammal och har svåra smärtor i benet. Efter lungcancern för tjugo år sedan har han bara en lunga kvar. Han har opererat hjärtat och höften. Och just den här sommaren har han rasat i vikt. Varför får Peter inte permission? För att de hämnas på honom. Det är den enda rimliga förklaringen.
Jag säger det igen: det finns inga som helst skäl, ingenting som hindrar att Peter får permission. Men det har gått prestige i det hela. Han vinner små slag om, för oss som befinner oss på utsidan, små saker. JO lägger inte ner hans anmälningar. Postavdelningen tvingas ändra sina rutiner. De intagna vägrar gå in från gården innan det har gått en timme. Han hjälper de andra med dokument och överklaganden. Han driver igenom att avdelningen ska ha ett eget exemplar av lagen tillgängligt. Han lämnar in överklaganden och ansökningar. De retar sig på honom. De säger: ”det är en möjlighet att få permission”, men det stämmer inte. Enligt lagen har intagna rättigheter. Rättigheter som inte får betraktas som belöningar för servilt uppträdande, men det är så de används. Den som kräver sina rättigheter ska straffas. ”Goda nyheter! Din ansökan avslås!”
Pappa blir sämre och hamnar på sjukhus. Det är foten, det är åderförkalkningen, det är diskbråcket, det är lungan, det är viktraset, det är smärtan och den misstänkta cancern. Sommaren 2014 ska gå till historien som en av de värsta i KSS historia. Sjukhuset är underbemannat. Sköterskor talar i media ut om hur de gråter för att de inte hinner med. Det är stor platsbrist. Och pappa flyttas mellan flera avdelningar. Peter försöker så gott han kan. Han ansöker om permission igen och igen. Och hör och häpna, till slut går ansökan nästan igenom...
Läget är allvarligt, men Peter får ingen ordinarie permission. Två vakter medföljer istället. Resan från Västervik till Skövde är lång. Han får därför bara träffa pappa tre timmar. Men visst. Det är alltid något. Han får i alla fall träffa sin sjuke far.
Men de vägrar fortfarande ge honom en ordinarie permission. Vakterna som medföljer är vänliga. De förstår, alla förstår, vem skulle inte göra det? – att det inte finns någon som helst rymningsrisk. Pappa är sjuk. Han vill träffa sin son. Peter vill träffa sin far. Och han får träffa sin far. Den här gången och ytterligare en gång.
Hur bedömer man en fånges flyktbenägenhet? Hur gör man en riskanalys? Permissionssystemet är utformat på ett sådant vis att en lyckad permission leder till nya möjligheter. Sex timmar blir småningom tjugofyra timmar. Den som får permission har också rätt att ansöka om att flyttas till en annan anstalt och ökar sina möjligheter att få fotboja. Den som inte har fått permission har mycket små möjligheter till någotdera, trots att det i frivårdens bestämmelser enbart står att den intagne ”bör” ha haft permission för att fotboja ska komma på tal. En bevakad särskild permission räknas inte i systemet som en permission. Därmed är det som att han aldrig har befunnit sig utanför fängelsemurarna. Han har fått träffa pappa. Han har rest med bevakning. Han har skött sig. Han har varit exemplarisk. Men han får ingen permission. Det finns inget nytt underlag för att bedöma om han ska få permission. Trots att den tillfällige chefen nu i samtal med advokaten säger att det inte finns några som helst hinder för Peter att få det. Men några dagar senare gör sig chefen otillgänglig. Nytt avslag. Peter skulle med största sannolikt rymma, enligt beslutet.
Kriminalvården får inte utdela ytterligare straff än det som redan utdömts i rättssalen. Men det är svårt att dra andra slutsatser än att det i Peters fall rör sig om ren bestraffning i kombination med ängslighet och feghet. Om han rymmer. Då. Då blir det ett medialt helvete för den anstalt som kritiserats flest gånger av JO. Peter berättar att de har taggtrådsstängsel med rakblad. Att de betalar stora summor varje år för detta i vite. Själva kallar de det för ”dispens”. Anstalten säger sig sätta säkerheten först. De anser sig behöva rakblad och bryter mot reglerna och betalar böterna varje år. De måste ha rakblad. Annars rymmer folk. Beviset för rakbladens effektivitet? Det relativt låga antalet rymningar. Men det händer så klart att folk rymmer ändå. På permission till exempel. Det är klart att det händer.
Pappas sjukdom förvärras. Sommaren pågår därute på Billingeslänten. Sveriges äldsta tv-mast fortsätter att skicka ut signaler, liksom Sveriges högsta tv-mast gör i närheten av Västerviksanstalten. Men snart tar sommaren slut. Och efter semestern återkommer den ordinarie chefen. Det hade nyss funnits en ljusning. Peter var på väg att få fotboja, att få permission, att beviljas förflyttning. Men med den annalkande hösten återkommer den stränga ordningen. Permission finns naturligtvis inte på kartan. Peter ska stanna där han är.
(forts. )
submitted by kazarnowicz to sweden [link] [comments]